Resfeber
Nu har slutspurten satt igång i huvudet på mig. Om två dagar lämnar jag stan. Om tre dagar lämnar jag landet. Packningen packas, kläder att resa i väljs ut, sista nödköpen inhandlas och det är dags att på allvar ta farväl av allt och alla. Hej då panduro, lyan, det där gulliga "puss & kram"-klottret utanför Linnégallerian, promenadvägen runt Växjösjön, de busschafförer som är trevliga osv... Hej då mina kattälsklingar, mamma, pappa, syrran och alla underbara vänner. Är man som jag, tillräckligt känslomässigt lagd, så går det att få fram tårar för mindre.
Och jag är nervös med. Resfeber. Det har bubblat upp mer och mer under den senaste veckan. Tack och lov har jag i minst ett dygn också börjat känna iver. Äventyr nu.
Te, levande ljus och mörkt ute. Den kombinationen har framkallat de två första julkänslorna i år. Julkänslorattacker närmare bestämmt. Jag är en hopplös julromantiker (att jag får julkänslor den 4:e oktober är väl bevis nog?) och finns det något jag sörjer med min stundande resa till jordens ende så är det att julen tas ifrån mig. Visst, testa på hur det är där, ta seden dit du kommer. Självklart vill jag gärna testa på en australiensisk Christmas Day, men som backpacker vet jag inte hur stor tillgång jag har till all jul. Ens deras jul.
Baka lussekatter eller Christmas pudding på ett vandrarhem? Bära runt på ingredienser och sedan bära runt kakor eller bakverk som inte äts upp direkt? Slå in paket, sätta upp strumpor? Laga köttbullar eller kalkon på ett vandrarhem? Att hitta en familj el dyl att fira jul med är målet jag strävar efter, för hur jag än vrider och vänder på det så är inte vattenmelon för två på en strand jul för mig.
Och nu är det officiellt. Gabbie är för första gången på 6 månader ikapp i dagboken. Senast var under påsklovet i Rom... Det här är större än vad det kan tyckas, believe me. 30 dagar efter är inget kul att va, iaf inte när du tjurigt bestämt dig för att faktiskt skriva om varje dag.
Dagens tack: Sigrid och Unn, för mysig dag i solen, god sushilunch och två goooa hejdåkramar. Jobbet, för ännu ett litet tillök till resekassan.
Snart bär det iväg =) weeii....resfeber är bara förnamnet som jag börjar få...Äventyr here we come
