Farewellparty! & Claes Eriksson!

Ibland är livet så underbart och intensivt att jag blir deppad över att lugna ner mig igen. Ett stort farewellparty och en helg med Sigrid och Claes Eriksson i Göteborg är definitivt både underbart och intensivt.

Två grönsakspajer, en feta- & soltorkade tomaterpaj, ett lass plättar och en champangeflaska följer med mig vid 17-tiden till Risingegården. Gäster anländer ca 1,5 h efter utsatt tid, som det ska vara, och har med sig lass med mat. Vi får ihop bröd + smör, grönsallad, potatisgratäng, 4 pajer, en lasange, pastasallad med tonfisk och smördegsibakad fläskfilé med champinjonstuvning (all heder till Alexander, APPLÅD!). Efterrätt: två kladdkakor med grädde och en gräddtårta pyntad med godis och ett litet flygplan ganerat på. Sötare än socker Madde! Och glöm inte Absolut rasberry-bålen preppad med konc. bobsaft...

Min utstyrsel: Plutokeps med tillhörande gula jeans och gult linne. (Malmöinköpet kommer redan till seriös nytta). Och så har Gabriel mage att säga att han inte fattade plutofärgkopplingen! Men det finns många andra löjliga hattar också... Sombrero, fez (staving?), komössa, eller vad sägs om en klase bananer? Elias du vinner, bananer på huvudet är ett vinnande koncept.



Och svar på förra inläggets cliffhanger: Vi lyckas med jelly shots! Efter många om och men, och Millans uttömande förklaring att "Det går inte att bara lösa upp gelatin i alkohol! Det måste värmas men inte koka!" Okej, värma, häll upp, svalna, servera. Ny kunskap. Tack tack.

Mmm vad kalas jag mår på morogonen! Iprensången suddenly does make sense. Efter att min brokiga lilla skara till famlij har hämtat upp Sigrid tar vi oss till Göteborg. Eftersom shopping inte lockar blir det blir långpromenad för mig och Sigge runt hela den del av Göteborg vi tror att vi hittar i, inkluderat ett stopp på Liseberg. Vi får lite åkbiljetter av Calle, vilket resulterar i ett magiskt magpirr i Uppswinget och en gemensam åktur i bergbanan. Sigrid, stämplad åkmes, svär på att hon aldrig aldrig aldrig ska förlåta mig för att jag övertalade henne. Det är lugnt, love you too.

Och Så Är Det Dags. C Eriksson SOLO på Lorensbergsteatern. Som Claes själv säger: "Men vad står C för? Jo det står för Claes. Men vad står då Claes för? Ja jag kan sätta mig om det stör". Claes är, näst efter Ola Salo förstås, min största idol. Och utan en längre recension kan jag bara konstatera att det nästan rätt igenom är fantasktiskt.

Efteråt tar vi en öl med Calle på Delirium. Ett riktigt nischat ställe med över 2000 ölsorter som jag som icke-göteborgare med enbart ett halvt lokalsinne aldrig någonsin skulle hitta till själv. Seriösa, centimetertjocka ölmenyer med öl ordnade efter länder! Vi kan inte stanna överdrivet länge pga spårvagnstider, annars tvekar jag inte en sekund på att det hade kunnat bli en hel del botanisering bland ölsorterna.



Och jag vill speciellt tacka: Gabriel, Anton, Sahlin, Sigge, Calle, Claes Eriksson, Den som hade med sig lakrisshotsen, De som hade trevligt på partyt, De som önskar att de var där

Mmm... Malmö

Förutom att faktiskt komma iväg till Australien är prio nummer ett att träffa alla ljusglimtar från Sverige innan vi sticker. Make sure att jag kommer sakna dem så mycket som möjligt och få bästa möjliga start på frånvaron, så att säga. Förhoppningsvis finns det de som kommer sakna mig med...

Idag är det 13 dagar kvar tills vi flyr landet och på fredag ska vi ha farewellparty. Slår många flugor (nej just det, ljusglimtar) i en smäll på det sättet. Den stora frågan lyder: klarar vi av att göra jelly shots? Planerar knytkalas (själv ska jag laga ett lass med pajer) och maskerad. Löjlig hatt-tema. Uuundrar vem som kan slå min outfit.. hehe. Nån som antar utmaningen?

Som direkt resultat av denna priofråga har jag varit i Malmö och träffat Tone de här två dagarna. Mysstaden Malmö. Där finns Pärlor: Woops (GABBIE-butiken), Mosaik (tapasrestaurang, testa gyros på pita), Shock (rosa leopardjeans, någon?), caféet i triangeln (ta smulpajen!!) och ett antal falafelställen. Beta av dem, eller va skrattretande kvadratisk. Skulle jag skriva en resegudie, skulle den handla om Malmö(!). Vi hittade varsit par gula jeans att spatsera runt i (med brinnande enthusiasm från min sida). Tone blev B1 och jag blev B2. Också kallade Daumerna i geuult.

Att ta beslutet om en utekväll kl 1.30 är att rekommendera för den impulsiva storstadsbruttan som inte vill ha en blekaste om vad som hända skall. Och som inte ska stiga upp kl 6 dagen efter. En indisk restaurangägare erbjuder Tone jobb som bartender. Blir bjudna på öl och lunch.
Vad vi har lärt oss:
Indisk mat består av ris, curry, grytor, starka kryddor och ofantligt stora portioner.



Hur ska det gå? Ska Tone få sitt drömjobb? Blir festen lyckad eller en katastrof? Kan någon bräcka Gabbies outfit? Och framför allt: hur går det med jelly shotsen? Se nästa rafflande inlägg på neeon.blogg.se, samma tid samma kanal!


Highly fashionable hobby

image3

Pirr. Det är så spännande att vara lite företagsam emellanåt.

Här är min alldeles alldeles egna lersmyckeskollektion som jag har kämpat som ett litet vettskrämd djur för att marknadsföra i sommar. Och ja, det är halsband, även om jag har vevat ihop bandet.

Börja med att ta lite beställningar från de närmast sörjande. Leta efter affärer och bodar som kan stå för det du gör. Stå på torget, ropa ut dina fantastiska erbjudanden om eget hantverk för 40 kr och titulera dig som knalle, istället för elev eller anställd. Så har jag gjort i alla fall. Till att börja med, djurmönstrena.

Zebra, dalmatin, ko, giraff, tiger och leopard

image4

Och så de färgglada. Hjärtan, snurror och ormformade. Plus lite hattbroscher...

image5

Därefter, hybriden. Leopard goes colourful.

Närbilder skulle nog sitta fint.

Egentligen är det säkert ännu ett sätt att slippa undan allt som ska göras innan Australien, men det är ju så järnspikars roligt. Men, för att lugna en kommande hjärtklappning, jag har i alla fall kommit en bra bit på väg i dagboksskrivandet. Nu slipper jag berätta om 29:e augusti när jag just sett Operahusets fasader.
Applåd.

Rookie ansluter sig

Så var även jag inräknad i den stora gråa cybermassan. Kanske var på tiden.

Nu är det iaf tre veckor minus en dag till jag sitter på flyget till mitt stora Down Under-äventyr. Eller 20 dagar om nu det skulle låta bättre. Den 9 oktober 2007. The Countdown has begun. Det drar ihop sig. Jag har 

en uppsjö viktiga papper att läsa,
en månads dagboksskrivande att ta itu med,
kom ihåglistor att skriva,
nödvändiga prylar att inhandla (vem kunde någonsin tro att det fanns så många små gömda utgifter bara för att man köper en flygbiljett??),
ett CV att fila på,
vänner att träffa och vinka av,
föräldrar att lugna,
ett farewellparty att planera,
en 55-liters vandringsväska att packa,
ett x antal tusen kilometerbusspass och en stockholmsbiljett att köpa...
etc.


Och jag skaffar en blogg istället. Mänsklig logik i toppklass.

Snacka om att allt drar ihop sig, tiden, mina förväntningar, min resfeber, min gåshud. Australien ska bli äventyr, sol, bussresor, bad, självinsikt, grillpartyn, engelska, solkräm, koalor, surfing, foton, på egna ben, mys, mat, kängurus. Säkert äckliga vandrarhem, tung packning, hårt slit på fruktplantager och kokt pasta med. Men jag mår nog bara bra av att blir lite härdad.


RSS 2.0