neeon

Trött och sliten efter Peace n Love 08. Älskar ändå hur alla på festival förvandlas till sociala små monster som inte kan få nog av att droppa kommentarer till alla de träffar när de inte duschat på 3 dagar eller tvättat händerna efter bajamajorna och är multidagsbakis. I år var det rakt påtagligt med tanke på att Sigge hade cybolox  (ihåliga si fi-plastkorvar som flätas in i håret) i lila, svart och silver. På froma Peace n love var detta i festivalmood bland det roligaste folk någonsin sett och alla kom fram för att dra i dem.

Vi hade solsken, lådvin och tubpålägg. Såg Kent, Thåström, Sex Pistols, Hives, Timo, Sahara och ett gäng till. Hives, vilket ös! Och aldrig någonsin har någon haft ett sånt kaxigt mellansnack. Ringde upp pappa under Pistols God save the Queen, synd bara att han inte kunde urskilja låten ur allt brölet. Öset kom aldrig heller och festen sträckte sig max 10 m från scenen. Tackvare mitt pinsamma lilla misstag fick jag ligga deckad i sjukvårdstältet under Håkan Hellström sist på lördagen, men shit happens gisar jag...

Men trött är man med all rätt efter 3 dagars tältning med skrikiga Dath Vader-"dun dun dundun" människor till grannar. Kroppsvärmen är också alltid smått defekt i varmt-kallt-superkvavt tält. Och midnattssol gör sig påmind redan i Borlängetrakten - mörkt var det bara mellan 12 och 1, 2 på natten hade det redan ljusnat till inte-lätt-att-sova-i-ljust-tält-ljust. Men jag är int' bitter. Långt ifrån, för något i en måste ju älska konceptet om man betalar 2000 för det.

Dagens lärdom: Du missar festen om du druckit för mycket.

Dagens tack: Sigge, för sällskapet. "Juust det" kommer hädan efter ligga varmt inbäddat om hjärtat.