Studentlivet blev verklighet idag

Något nytt och läskigt slog mig idag - Om tre veckor börjar jag plugga, flyttar till en annan stad och börjar kort och gott ett nytt liv som enbart har avbrott för jul och sommarlov. Det är helt fantastiskt over the top-kul och jag har sett fram emot studentlivet hur länge som helst, men NU? REDAN? Det är fortfarande som om jag är i en liten förnekelsefas om vad som komma skall. Jag som inte är i närheten av att göra klart de där rep.mattekurserna och introprogrammeringskursen och ännu mindre har en bostad.
I år var tydligen det svårtaste året på mycket länge att hitta studentbostad i städer som Stockholm och Lund. Gabriel hade någon siffra på att de 500 lediga studentbostäder Lund har att erbjuda skulle räcka till 2200 studenter. Pinsamt tarvligt... Hur det ändå går ihop år efter år några månader in på terminen kan ju likställas med ett litet mirakel! Se ändå det här som ett rop på hjälp, för om någon har ett tips eller en lösning eller rent av ett rum någonstans vore det obeskrivligt välkommet!
Och hur känns det egentligen att bli totallt självständig? Okej att jag rest runt ett knappt år med päronen på andra sidan planeten, men då levde vi max en vecka itaget. Nu ska en-dag-i-tagit bli hållbarhet och kappsäck bli ett rum med garderob och toa där jag kan låta tandborsten ligga hela tiden. Missförstå mig lagom, men jag tror att jämfört med hostelliv så kommer studentboende vara rena rama lyxen. Tillgångsmässigt. Komfortmässigt. Privatlivsmässigt. Städatmässigt.

Dagens lärdom: Augusti är inte vad det borde vara. Det har alltid varit varmast i Augusti, men tack vare sett moln, kalla vindar och snett regn rakt upp i näsborrarna har jag fått för mig att Augusti pensionerat sig.

Dagens tack: Gabriel, för att du också ser det tragiskt komiska i att vi jobbar när den andre sover. Och eftersom jag glömde tacka igår flikar in ett litet tack till Maria, Puttecrewet och alla vi träffade där.

Putte i parken - vilken fest!

Men då så! Ännu en jobbvecka igångsparkad efter en vecka kantrad med festival, fest och kul typer. Det lilla pluset med jobbet är ju att internet finns här, även om det för tillfället inte exicterar i vårt nya hus. Därför kan det kanske tyckas att jag bara skriver om jobbet eller verkar jobba hela tiden. Osanning, tack och lov. Att vi numera i alla fall har hemtelefon är mycket välkommet...

Putte i parken, alltså. Förstagångsfestivalen i Karlskoga dit jag och Maria kom en dag för tidigt, men av ren mercy fick slå upp tältet innan officiella öppnandet. Detta medförde att vi var tält nr 2 på Puttes camping, ever. Hoppas festivalen växer så det knakar så det blir nåt att skryta med.

Det fanns något charmigt över att campingen var så liten, all camping skedde på en basebollplan som aldrig blev helt full. Efter att ha gått runt där kunde du gott och väl säga att du träffat och språkat med minst en tredjedel redan på torsdagen. Självklart bar jag med mig mina kroppsfärger från fullmoonpartyt i Thailand även denna festival. Maken till succé. Va neon eller va fyrkantig!
Världens bästa sätt att stöta ihop med sköna människor. Som Emil, vi buggade loss lördagsnatten lång, stockholmstjejerna Manda och Emma, Filip, tvillingen som var 9 min före, Asper och Patric, grabbarna med en Björn Gustavssonnoja stor nog för att kalla sig Benjamin, bära hjälm och säga "Ha kul, våga ge allt och SAFTEY FIRST". Och det goa Uddevallagänget brevid oss såklart. Boråsarna på andra sidan var mest ute efter att tortera oss med sin "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen"-låt 12 ggr/timme.
Efter att ha sovit oförskämt bra i tält tre nätter i rad visade sig lördagsnatten alldeles för festlig för att gå och lägga sig över huvud taget. Bugg, frisbee och sedan timtals snackande i lånade brassestolar tills bara utvattnade pelleskämt återstod - låter det inte bara för vackert? Maria mådde tyvärr inte helgjutet på lördagen och prioriterade sovsäck framför nattsuddande.

Vad gäller banden fick vi en drös lyckade träffar. Salem Al Fakir, Maia Hirashawa, Magnus Uggla (jo han va riktigt kul, folkfest so to speak), Sirqus Alfon (som spelade alla tre dagarna kändes som husbandet - synd att det var samma show alla dagarna), Sugarplum Fairy, Timo Räisänen (jepp, tröjan åkte av), Markus Krukegård (blixtförälskelse highly possible), Håkan Hellstörm (stora publikdragaren och showen - så glad att jag inte låg i nåt sjukhustält den här gången!), Hoffmaestro & Chraa (nu vet jag att SKA är ngt för mig), Florence Valentin (då var jag riktigt lullig...) och som rätt maffig avslutning Teddybears sthlm. Ännu mer tummen upp för mindre festival - det är så väldans lätt att ställa sig längst fram! Att se allt är något som en stackars liten 1,60 som jag uppskattar.

Kort och gott, jag är så nöjd en Gabbie bara kan bli! Helst vill jag bara klappar med i "En gång till!" och se ljuset gå upp igen.

Bohagsromans

Har har alltid gillat att gå runt och titta på alla konstiga köksartiklar och hushållsprylar även om jag inte alls haft någon nytta av dem. Tror detta kan förklaras av min maniska prylgalenhet samtidigt som jag aldrig varit sådär jättetekniskt lagd. Prylar med roliga funktioner utan kugghjul, eller i alla fall kugghjul jag sluppit förstå. Jag har pepparkaksformar nog för att kalla dem en gedigen samling. Fjäril, ängel, kalkon, dalahäst, får, katt, kanin, fot, hela alfabetet, känguru, koala - hur låter det tycker du? Jag har skaffat mig tartletter (små portionspajformar) och ett tag dog jag av längtan efter en råkostcentrifug (en juicepress även för det som inte är citrusfrukter). Smått pinsamt att påpeka att jag inte använt den alltför ofta...
Men jag har en helt overlägsen juicepressfavorit! Ville bjuda på en riktig hälsodrink en gång och hittade det här:
Mixa ner 2 äpplen, en näve blåbär, pressa en grapefrukt och pudra i lite ingefära. Helt oslagbar smoothie!

Nog med sidospår, tänkte bara komma fram till att först nu har jag ju verklig anleding att kolla in allt det här. Har tidigare drömmt "tänk vad kul det ska bli att gå och handla sånt här när man flyttar hemifrån" och nu händer det! Våffeljärn och mixelstav är fortfarande inte avbockade... Men råkostcentrifug behöver jag i alla fall inte oroa mig för ;0).

Vad gäller familjens husflytt bor jag knappt i Åryd längre, då hela garderoben nu flyttat in till stan. Säng, telefon och internet är det som fattas för att göra Hem Ljuva Hem komplett.

Dagens lärdom: Allt regn är i Växjö och vänder.
Dagens tack: Markus, det där lilla extra med alla Alvestavisiter =0)


Tyrolen lever

Hemkommen från årets modigaste satsning och bittra strid med vädret, Tyrolenfestivalen. Mysfaktorn var helt över förväntan, men ösregn jagade nog bort det största succén är jag rädd. Nationalteatern, Bob Hansson (som jag inte sett innan), Detektivbyrån (som jag heller inte sett innan) och The Guild (inte de heller..) var de som fick mig att mest dra på smilbanden.

Dagen innan fyllde jag på mitt Malinbehov så mkt jag bara kunde. Det är så skönt att bara ohämmat fnissa på det sättet man gör med Malin. Vi insåg att vi inte är kompletta utan varsin vaxduk från citygross (och det är inte du heller), att Mamma mia-filmen blir bäst om man sitter på första raden och att en hel gurka med gräddfilsdipp är utmärkt biosnacks. Stötte på Helen/Ida/Julia-gänget och där var även Patrik jag träffat på buggkursen förra året. Kul med long lost friends-reunion. Hela gänget såg bion och tog en öl på De luxe efteråt. Konstaterat rejält lyckad kväll.

Och just nu när allt varit så trevligt i några dagar inser jag att ledigveckan är slut och det är dags för fyra vakennätter i Alvesta. Yabadabadoo!! Ska testa att sticka Frida, om jag nu bara minns skillnaden mellan rät och avig...

Dagens lärdom: Från och med nu ska jag alltid bära med mig en scarf för oförutsedd kyla. Och ett berg med plättar är det ultimata festivalmaten.

Dagens tack: Malin, knasflumkompisarnas knasflumkompis. Maria och Sigge, supersällskap, som alltid. Och att Maria jämt hänger på mina korkade idéer, dessutom med ett förtjust "ja!". Så pass att jag längtar till vårt pass på lördag!

Jobba natt natt natt

Nu har jobbkarusellen tagit fart och är beredd att slänga mig upp i luften. Eller rakt ner i marken kanske, för det är så det känns att va trött och inte få sova. Önskar jag var mindre kass på att sova innan jag har en natt. Denna gången plockade jag vildhallon istället (ska inte klaga =0), det var smaskens).
Under kvällen har jag sett godingar som project runway, grilla!, lejla bakar (italian edition - briscotti kanske man skulle testa..), pimp my ride, pussycat dolls (megaUFF), sex and the city och scrubs. Ja och så alla program jag bara zappade förbi med. När tvmaratonet är över sätter jag mig vid datorn. Det är trevligt tills alla loggar ut från msn nånstans mellan 00och 03. Fast det klart, nu har jag ju allmänt mig till bostadskön i lund med. Då har jag officiellt gjort något vettigt av natten. Sedan nickar man sig igenom restan av natten. Om nu någon ett eller annat kul tips på hur nattjobbet kan fyllas ut, please step forward.


Dagen lärdom: Proviva jordgubb är en kärleksförklaring.


Dagens tack: Till hela gänget på bion i måndags. Nu fattar jag varför ni gör er den stora möda att promenera till Max. Mötesmetropol!


Ta tjuren vid hornen?

Ska se alla måsten som en mjukstart till att börja plugga och bli sådär nedrigt diciplinerad som innan studenten igen. Nu har jag förslappats 1,5 år och det enda plugg jag tagit mig för var de där 2 dagarna under dykcertet. Det gick till som så: "Du ska inte stiga upp till ytan för snabbt, särskilt inte utan att andas ut, för då kan du drabbas av dykarsjuka pga av det minskade trycket. Nå, vad kan man drabbas av om man stiger för snabbt?"

Med det i baktanke hoppas jag få förståelse för hur svårt jag tycker det är att ta tag i inför-plugget, flyttstädningen, flyttpackningen, flyttslängningen. Nu ska jag dra fram min allra största plugglust och dra igång med den där matterepetitionen och programmeringsgenomgången. Hur i hela ********* ska jag lära mig programmera?? Usch, forsättning följer gissar jag....

Dagen lärdom: Hobbies finns ju i alla färger och former. Björn, som spelar schack, visade mig dock något som helt får mig att ramla av pinn'. Han bär omkring på schack-plugg böcker i väskan och hade ytterligare ca 20 st i bokhyllan. Så man läser sig till schackkunskaper i schackbibliotek... Tänka sig!

Dagens tack: Gabriel, för att han ryckt upp sig och blivit frisk igen =0)


Fred och kärlek 08

Trött och sliten efter Peace n Love 08. Älskar ändå hur alla på festival förvandlas till sociala små monster som inte kan få nog av att droppa kommentarer till alla de träffar när de inte duschat på 3 dagar eller tvättat händerna efter bajamajorna och är multidagsbakis. I år var det rakt påtagligt med tanke på att Sigge hade cybolox  (ihåliga si fi-plastkorvar som flätas in i håret) i lila, svart och silver. På froma Peace n love var detta i festivalmood bland det roligaste folk någonsin sett och alla kom fram för att dra i dem.

Vi hade solsken, lådvin och tubpålägg. Såg Kent, Thåström, Sex Pistols, Hives, Timo, Sahara och ett gäng till. Hives, vilket ös! Och aldrig någonsin har någon haft ett sånt kaxigt mellansnack. Ringde upp pappa under Pistols God save the Queen, synd bara att han inte kunde urskilja låten ur allt brölet. Öset kom aldrig heller och festen sträckte sig max 10 m från scenen. Tackvare mitt pinsamma lilla misstag fick jag ligga deckad i sjukvårdstältet under Håkan Hellström sist på lördagen, men shit happens gisar jag...

Men trött är man med all rätt efter 3 dagars tältning med skrikiga Dath Vader-"dun dun dundun" människor till grannar. Kroppsvärmen är också alltid smått defekt i varmt-kallt-superkvavt tält. Och midnattssol gör sig påmind redan i Borlängetrakten - mörkt var det bara mellan 12 och 1, 2 på natten hade det redan ljusnat till inte-lätt-att-sova-i-ljust-tält-ljust. Men jag är int' bitter. Långt ifrån, för något i en måste ju älska konceptet om man betalar 2000 för det.

Dagens lärdom: Du missar festen om du druckit för mycket.

Dagens tack: Sigge, för sällskapet. "Juust det" kommer hädan efter ligga varmt inbäddat om hjärtat.

Att hitta tillbaka

Nog finner jag mig ganska bra i att vara hemma igen. Alla människor gör ju det förr eller senare. Gabriel gjorde sig stadigt inneboende på sjukhuset för någon vecka sen. Han verkar vara på bättringsvägen nu trots att läkarna inte har den blekaste om vad det kan vara. Jag känner mig förankrad lite på samma sätt, fast ja, hemma då.

För trots att det blir många turer in till stan och trots att jag har för mig så mycket som möjligt så är det ändå den där fula, blåvita, stinkande och omotiverat dyra bussen hem igen. Märks att jag längtar efter flytten till Växjö va? Den kan inte komma fort nog.

Men Åryd är ändå lite fantastiskt på sitt eget sätt. Lugnt, grönt och rofyllt. Kravlöst. Max 4 bilar kör förbi huset per dag. Det finns inget bättre ställe att vila upp sig på och sova ikapp efter en kul men hetsig helg. En resa ut i världen har allt som inte Åryd har, men Åryd har det som en resa ut i världen inte har. Ett fyllt kylskåp, en garderob och en ultramjuk säng. Men biverkningen är svårigheten att få kontakt med omvärlden. Det är så mycket som ska tänkas på och planeras innan det går att lämna det lugna lilla fristaden. För jag hatar det där bussen och hur den ska styra mitt liv. Mmmm, stad.

Det är tur att när man kommer hem tar andra saker man kan se fram emot vid. Studentskivorna - höll mig fullt sysselsatt i 4 dagar. Midsommarfirandet - sov i lada och husvagn, grillade och skrattade mig igenom en hel helg. Och så Peace & Love imorgon. För att inte tala om alla catch up:anden med folk jag inte sett på ett antal månader. Var det något jag längtade hem till så var det just att umgås/festa/spela/sova över med vänner som redan visste en great deal om mig. För det är ganska långtradigt i längden att presentera sig, tala om vart man ska härnäst, hur länge man stannar där och på så sätt lära känna människor som man inte träffar någonsin igen gång på gång.

Måste också säga att jag tycker otroligt synd om Gabriel, med sin inställda tågluff. Hur kul kan det va att få sitt liv reducerat till sova-medicin-ta tempen-sova-medicin-ta tempen? Därimellan en och annan provtagning. Om han nu fick vaddetnukanvara under resan i Thailand el dyl så ska jag väl tacka min lyckliga stjärna att jag inte gick samma öde till mötes.

Dagens lärdom: Flytta aldrig ut i bushen om du har ett val.

Dagen tack: Gamla goa packet - midsommar blir bara bättre! Särskilt Malin - för att låta sig uppslukas lika totalt som jag av kroppmålningens älda konst  =0)

Sushisnack, lakare och opalmuseum

Dagen som verkade borja ratt kasst visade sig bli ganska trevlig anda. Vi vaknade namligen med forhoppningen att ta farjan till Taronga Zoo, men i o m att luften gatt ur mina fotter blev det lakaren vi hamnade hos. Taronga far vanta tills imorgon. Lakaren tror att jag inte har nagra bestaende skador, utan bara valdigt anstrangda fotter, som skulle ma bra av vila och nya skor. Han tror inte att situationen kan forvarras, bara fordrojas. (Och for mammas record: Ingen dalig cirkulation har inte). Sa nya skor ska jag kopa sa snabbt som mojligt.

En hel del snack de senaste dagarna mellan Gabriel, Elias och mig har kretsat runt skyskraporna i stan. Det finns miljoner, och sa finns det skytower. I skytower kan glada turister betala en dyr penning for att se Sydney from above. Vi som ar backpackers vill sjlavklart se Sydney from above, men inte vill vi betala en dyr penning inte. Snacket om "Gar det att planka sig in i en annan hiss?" drar igang. I mandags kom resultatet: Elias hade lyckats! Han var uppe pa 42: vaningen. MEN, nu du Elias: Idag lyckades vi med vaning 65! Vad sags om att battla?

Jag kanner verkligen for lunch idag. Det blir det ju inte varje dag! Har kan man i varje gathorn hitta sushirullar, 10 cm langa, for 1.80 dollar (ca 10 kr). Hur later det Sigge? Tva sadana ar en maltid. Oc de finns med alla sorters fyllningar med. Terryakikyckling och BBQ-kott har iaf inte jag sett innan... Gabriel tog en tugga av min kycklingrulle, och konstaterade nojt att det faktiskt inte var gott. Men hade provade!

Darefter snubblar vi in pa ett Opalmusem. Opaler ar tydligen en av Australiens stora skrytgrenar, ca 95% av alla Opaler kommer fran Australien. Vad vi fick veta: Opaler ar fossiler (tror vi iaf), glimmrar i alla farger (vilket sjalvklart faller mig i smaken) och ar snuskigt dyra (vilket sjalvklart inte riktigt  faller mig i smaken).

Glom inte att kolla in resedagboken.se med. Snappet for bekvam for att skriva samma sak pa bada. Checka in neongul och kolla in alla glassiga bilder! Bye babes!

Reklampick, reklampack

Da var det mojligt att kontakta omvarlden igen, har varit inkapslad i jobbets warehouse varenda liten timma solen varit uppe och vart internetkontor varit oppet. Men nu hittade vi en annan liten oas med gratis internet, woho! Men vi ska inte ga handelserna i forvag...

Jag och Gabriel fick ett jobb i mandags. Jag stod och vantade vid jobbdisken pa att en tjej skulle ringa klart, min telefon ringer och hon skulle just ringa mig ett jobberbjudande. Passande! Vi tar jobbet - utan att veta vad som vantade oss:
Stig upp 5.10, ga 30 min till stationen (nu har vi hittat en station 10 min bort, tackar hogre makter for det) , ta taget 6.40, ta bussen 7.10, borja 8.00. Borjar det bra?
Arbetsuppgift: Packa reklam. 3 av ett papper, 2 av ett papper och 2 av ett papper i ett kuvert. Timme efter timme. Ovriga dagar har vi plockat ihop ordrar, vilket i praktiken betyder att 50 st av ett papper, 70 st av ett stort papper och 200 st av ett gigantiskt papper. I borjan var det noll snack som gallde, nu har de trottnat pa att tjata. Strimman av ljus ar de andra jobbkompisarna. Nu ar det faktiskt rent av trevligt stundvis. Och det ar schysst att avsky ragatorna till bossar ihop.

Nar vi slutar pa lordagen: Antligen helg! Nu ska jag minsann inte behova lagga mig kl 21... Vi traffar Elias och kalasar pa en box vitt vin. Det faktum att jag inte atit nagot sen lunch fick relativt forodande konsekvenser. Blir valdigt lullig pa tva glas vin (skrattretande) och nar vi gar ut till The Gaff, dar vi hade matbiljetter, blev det ingen langvarig visit. Halsade pa lite folk som vi kande, at min kycklingschnitzel, gick pa toa - och blev kvar dar ett tag. Lungt mamma: Allt kom upp igen. For att citera Gabriel, en pizza stor som Italien. Vinglade hem stodd av Gabriel och deckade pa sangen. Dagen efter, idag, mar jag i alla fall bra mycket battre an jag fortjanar. Helfrisk faktiskt! Tog bara nagra otrevliga minuter att forsakra sig om att glasogen hade hangt med hela vagen. Frukosten var otroligt god, kan jag tillagga.

Och vi har inte legat pa latsidan heller, borjade med att tvatta och sedan ga till city market. Koper farska, billiga, efterlangtade gronsaker och frukter. Fick: 4 paron, 4 applen, 6 sma advokados, en paprika, en pase bongroddar, sparris och broccoli for ca 40 kr. Blev en maktigt god gronsakswok. Och nu har jag antligen en hatt. En schackrutig, snygg hatt sa jag slipper den lilla fula fiskarhatten jag hittills slapat runt pa.

Imorgon ar det kneg tillsammans med vara tyska, svenska och norska kompanjoner igen. Har inte borjat langta an.

Men vad hander dar hemma horni? Regn, jobb, minusgrader, studentfester, tradgardsarbete, julmys? Wanna hear it all! See u!

Operahuset, check

Nu har vi varit duktiga igen. Aktiverat bankkonto och skaffat internetbak. Inte en dag for sent, men det har ju varit helg.
Pratfronten: I och med att vi umgas med tva Goteborgare har den svenska delen av mitt sprakbruk blivit rejalt vridet. Rejalt Goteborskt. Den engelska delen har annu inte nagon typisk aussiedialekt, men jag borjar fatta att det bara ar en tidsfraga. There's no return.
-Fast det ar ratt gulligt!

I lordags var det en rejal turiststadsvandring runt Sydney. Helt by foot, som backpackare ska det levas billigt! Samlar pa sig spartips hela tiden. Antligen hittade vi t ex en stormarknad for nagra dagar sen - och en inomhusmarknad! Billigbillig farskt frukt och massor av gronsaker. Massor av fisk och skaldjur med... I de sma convenience storesarna finns det tva applen och nagra veckogamla bananer pa sin hojd. Dar gar man for att kopa nudelsoppforpackningar dar man haller pa vatten.

However, Operahuset finns i verkligheten! Gigantiskt varre, och sonderfotat. Lite vaderbitet om man tittar pa nara hall, inte bara totalt graddvitt langre. Habour Bridge ligger precis brevid, men vi har inte kollat pa det nattid (nar det ar upplyst) an. Ett maste. I the Botanic Garden hittar vi ett hundratal vilda fladdermoss, ojoj! Nej mamma, inga spindlar an. Eller ormar.

Matdagbok:
Tors: Coninental breakfast, lyxhamburgare, beans on toast.
Fre: Continental brekfast, tonfiskmackor med banan, spaghetti &kottfarssas.
Lor: Continental breakfast, taco (med ALLT. hurra for egen guacamole!)
Son: Continental breakast, spaghetti med graddfil och bacon (tjocka som kasslerbitar ungefar)
Man: Yoghurt, macka och apple, ?????

Conclusion: Vi ater definitivt for lyxigt an sa lange. Nar ska pasta&ketchup-perioden trada i kraft tro? Sakert en tidfraga. Men vi har ju nastan gatt over till tva mal per dag anda.

Eftersom de kor med forkortningar overallt har (aven banken), sa: See u guys! Love u!

Sydney

G'day alla svenska mysmates!

Efter att ha flygit fran Stockholm till Kuala Lumpur (Malaysia) pa ett 11 h-flyg, forundrats over att solen gar upp kl 24 enligt min biologiska tid, varit sa trott att jag nastan spytt (medan grabbarna grus lekte Vad ska bort? tills ansiktena vitnat) innan nasta plan (som innebar att soooooova) och sedan flygit 8 h till var jag antligen pa Sidney Ariport. Flygplatsen i Kuala Lumpur hette forresten KLIA, fantastiskt kul nar du ar trott.

Och flygplansmaten var till 80% riktigt god(!)

Och all cred till ovriga flygplanstandarden, 100-tals spel, filmer och tvavsnitt pa egen tv-skarm. Blev totalt beroende av tetris.

Vid meeting point blir vi upplockade i buss, i akta charteranda. Kommer till vart YHA Hostel och far en kallsup av att inse att alla har olika rum. Men men, manga trevliga manniskor lurar bakom nasta krok - forutom de tva svenskar som bor i mitt rum bor dar ocksa en 40arig kinesisk sjukskoterska. Otippat?

Continental brod&marmelad-breakfast innan det Stora Infomotet. Sjalvklart om allt mellan himmel och jord, men mest om hur sjutton du ska se till att overleva. Pa finlunchen med lyxburgare efter traffar vi Elin och Niklas, trevliga typer som gor oss sallskaps langs Sydneys gator.

Fixat idag: Visum, Bankkonto, Aktiverat SIM-kort, YHA/WTC-kort - och ett dagsjobb som prislappsklistrare pa DVD-skivor imorgon (vem kunde tro att det var relativt valbetalt?!)

Nehe tackvare 8 h tidsskillnad har klockan slagit 22.37, sa jag ar rejalt trott av den intensiva dagen och dess 15000 steg, sa nu ska jag knyta mig i min sota lilla fjallraven-silkbag.

Bara lite personal info:
Mamma, handduken ar toppen och jag ar ingen kokt krafta an inte!
Tone, hur gar det med jobbet?
Sigge, Neverending story avcheckad pa flyget - gullig film
Bea, du skulle aldrig orkat kolla klart pa alla simpsonsavsnitt pa flyget

Skriv och svara ar ni gulliga, saknar er no matter what.

På väg

Då var vi iväg! Tåget på väg till Stockholm, snart framme. Tackar Anton till tusen för att han tar med laptopen. Och SJ för sitt trådlösa internet... Blev ett litet tårfyllt farväl- och vinkscenario på stationen i Växjö (självklart filmat tackvare Gabriels faders kameramani), men det går ju att repa sig från allt. Och hör och häpna - Första klass-biljetter.

För att allt inte skulle kännas klart, lugnt och allmänt under kontroll igår, beslutade sig världen för att ta till sitt nödknep för att skapa problem för Gabbie - nageltrång. Min högra stortå är otrevlig deformerad och uppsvälld och får mig att hårt skrynkla ihop ansiket vid varje form av sammanstötning. Uff.

Dagens tabbe har Erik redan avklarat. Köpa kaffe 3 vagnar bort när gratiskaffe fanns fullt synligt i andra änden av vår vagnen. Erik glömde första klass-privilegiet, trots sin gourmetstämpel (!)

Imorgon flyr vi landet 13.10 och ser fram emot en trevlig liten 11 h-tur innan mellanlandning i Malaysia. Stödstrumpor på, nackstöd uppblåst och skvallerblaska i handen. Upp, upp och iväg!


Dagens tack: Mamma, pappa, syrran, Gabriel, Anton, Erik, min ryggsäck, Antons trevliga föräldrar, Gabriels famlij med filmkamera och alla som såg avvinket utan att fördöma det. (samt Eriks föräldrar för att han insisterar)

Resfeber

Nu har slutspurten satt igång i huvudet på mig. Om två dagar lämnar jag stan. Om tre dagar lämnar jag landet. Packningen packas, kläder att resa i väljs ut, sista nödköpen inhandlas och det är dags att på allvar ta farväl av allt och alla. Hej då panduro, lyan, det där gulliga "puss & kram"-klottret utanför Linnégallerian, promenadvägen runt Växjösjön, de busschafförer som är trevliga osv... Hej då mina kattälsklingar, mamma, pappa, syrran och alla underbara vänner. Är man som jag, tillräckligt känslomässigt lagd, så går det att få fram tårar för mindre.

Och jag är nervös med. Resfeber. Det har bubblat upp mer och mer under den senaste veckan. Tack och lov har jag i minst ett dygn också börjat känna iver. Äventyr nu. 



Te, levande ljus och mörkt ute. Den kombinationen har framkallat de två första julkänslorna i år. Julkänslorattacker närmare bestämmt. Jag är en hopplös julromantiker (att jag får julkänslor den 4:e oktober är väl bevis nog?) och finns det något jag sörjer med min stundande resa till jordens ende så är det att julen tas ifrån mig. Visst, testa på hur det är där, ta seden dit du kommer. Självklart vill jag gärna testa på en australiensisk Christmas Day, men som backpacker vet jag inte hur stor tillgång jag har till all jul. Ens deras jul.

Baka lussekatter eller Christmas pudding på ett vandrarhem? Bära runt på ingredienser och sedan bära runt kakor eller bakverk som inte äts upp direkt? Slå in paket, sätta upp strumpor? Laga köttbullar eller kalkon på ett vandrarhem? Att hitta en familj el dyl att fira jul med är målet jag strävar efter, för hur jag än vrider och vänder på det så är inte vattenmelon för två på en strand jul för mig.

Och nu är det officiellt. Gabbie är för första gången på 6 månader ikapp i dagboken. Senast var under påsklovet i Rom... Det här är större än vad det kan tyckas, believe me. 30 dagar efter är inget kul att va, iaf inte när du tjurigt bestämt dig för att faktiskt skriva om varje dag.

Dagens tack: Sigrid och Unn, för mysig dag i solen, god sushilunch och två goooa hejdåkramar. Jobbet, för ännu ett litet tillök till resekassan.

Farewellparty! & Claes Eriksson!

Ibland är livet så underbart och intensivt att jag blir deppad över att lugna ner mig igen. Ett stort farewellparty och en helg med Sigrid och Claes Eriksson i Göteborg är definitivt både underbart och intensivt.

Två grönsakspajer, en feta- & soltorkade tomaterpaj, ett lass plättar och en champangeflaska följer med mig vid 17-tiden till Risingegården. Gäster anländer ca 1,5 h efter utsatt tid, som det ska vara, och har med sig lass med mat. Vi får ihop bröd + smör, grönsallad, potatisgratäng, 4 pajer, en lasange, pastasallad med tonfisk och smördegsibakad fläskfilé med champinjonstuvning (all heder till Alexander, APPLÅD!). Efterrätt: två kladdkakor med grädde och en gräddtårta pyntad med godis och ett litet flygplan ganerat på. Sötare än socker Madde! Och glöm inte Absolut rasberry-bålen preppad med konc. bobsaft...

Min utstyrsel: Plutokeps med tillhörande gula jeans och gult linne. (Malmöinköpet kommer redan till seriös nytta). Och så har Gabriel mage att säga att han inte fattade plutofärgkopplingen! Men det finns många andra löjliga hattar också... Sombrero, fez (staving?), komössa, eller vad sägs om en klase bananer? Elias du vinner, bananer på huvudet är ett vinnande koncept.



Och svar på förra inläggets cliffhanger: Vi lyckas med jelly shots! Efter många om och men, och Millans uttömande förklaring att "Det går inte att bara lösa upp gelatin i alkohol! Det måste värmas men inte koka!" Okej, värma, häll upp, svalna, servera. Ny kunskap. Tack tack.

Mmm vad kalas jag mår på morogonen! Iprensången suddenly does make sense. Efter att min brokiga lilla skara till famlij har hämtat upp Sigrid tar vi oss till Göteborg. Eftersom shopping inte lockar blir det blir långpromenad för mig och Sigge runt hela den del av Göteborg vi tror att vi hittar i, inkluderat ett stopp på Liseberg. Vi får lite åkbiljetter av Calle, vilket resulterar i ett magiskt magpirr i Uppswinget och en gemensam åktur i bergbanan. Sigrid, stämplad åkmes, svär på att hon aldrig aldrig aldrig ska förlåta mig för att jag övertalade henne. Det är lugnt, love you too.

Och Så Är Det Dags. C Eriksson SOLO på Lorensbergsteatern. Som Claes själv säger: "Men vad står C för? Jo det står för Claes. Men vad står då Claes för? Ja jag kan sätta mig om det stör". Claes är, näst efter Ola Salo förstås, min största idol. Och utan en längre recension kan jag bara konstatera att det nästan rätt igenom är fantasktiskt.

Efteråt tar vi en öl med Calle på Delirium. Ett riktigt nischat ställe med över 2000 ölsorter som jag som icke-göteborgare med enbart ett halvt lokalsinne aldrig någonsin skulle hitta till själv. Seriösa, centimetertjocka ölmenyer med öl ordnade efter länder! Vi kan inte stanna överdrivet länge pga spårvagnstider, annars tvekar jag inte en sekund på att det hade kunnat bli en hel del botanisering bland ölsorterna.



Och jag vill speciellt tacka: Gabriel, Anton, Sahlin, Sigge, Calle, Claes Eriksson, Den som hade med sig lakrisshotsen, De som hade trevligt på partyt, De som önskar att de var där

RSS 2.0